Israel Pourel
Lutenist och musikant
i stormaktstidens Stockholm
Av
Stockholm, 1997
Senast ändrad 2009-12-01
|
|
Familjen Pourel
I Lunds
universitetsbibliotek förvaras en luttabulaturhandskrift (Wenster G 34) med
noteringen "Luthenisten Pourells i Stockholm Stÿcken på 4 fölljande
arken". Denna lilla intressanta anteckning är utgångspunkt för denna
uppsats och jag återkommer till luttabulaturhandskriften längre fram. Det finns
förhållandevis få uppgifter om lutenister i Sverige verksamma utanför
kungahovet. Pourel är därför av speciellt intresse eftersom han av allt att
döma inte haft någon anknytning alls till musiken vid hovet under
stormaktstiden. Hans fullständiga namn var Israel Pourel.(1)
Han var son till "fransyske Hofspråkmästaren" Bertram Pourel och
Catharina Grubb. Bertram Pourel hörde till tidens många invandrade valloner i
Sverige. Enligt egen uppgift kom han från Hatrize, en liten ort mellan Verdun
och Metz i departementet Meurthe-et-Moselle, nära gränsen till Lothringen.
Bertram Pourel har i alla händelser kommit till Sverige före 1650, då han i
Stockholm skrev och lät trycka en fransk språklära, "Court et droit
sentier a la langue francoise, thet är: En Rätt Gånge-wägh eller Geenstigh.
Till thett fransyske Språåket". I förordet skriver han "effter jagh
någhen tijdh såsom en fremmande och här nästan som en Peregrinant här uthi
Götharijket wistats hafwer...(2) Denna språklära
gavs för övrigt ut i en ny upplaga 1690. År 1658 träffade han sin blivande
hustru Catharina Grubb i samband med att han undervisade hennes halvbröder i
franska. Hon var vid denna tid gift med en Jakob Mårtensson, sekreterare åt
Schering Rosenhane. Mannen avled emellertid kring årsskiftet 1658/59. Även
Bertram Pourel hade varit gift tidigare och från det äktenskapet hade han tre
barn. Trolovning mellan Bertram och Catharina skedde 1658, men vi saknar
uppgift om när vigseln skedde. Från 1660-talet finns åtskilliga noteringar i
arkiven beträffande Bertram Pourel och Catharina Grubb om en konflikt med
"Borgmästare och Rådh i Nyköping" samt en viss Johan Snack, vilket
antyder att de vid denna tid vistats där. Deras äktenskap resulterade i fyra
barn: Johan Ludvig, Chrispinus, Israel och Agata Sofia. Troligen föddes Israel
vid mitten av 1660-talet. Han blev tidigt faderlös då Bertram Pourel vid
årsskiftet 1667/1668 misshandlades till döds på Drottninggatan i Stockholm,
sannolikt av en Matthias Larsson Falkensten.(3) Det framkom vid
senare undersökningar att Falkensten sedan den 20 juni 1667 stod i skuld till
Pourel och möjligen var det en ekonomisk konflikt som orsakade misshandeln.
Pourels efterlevande försökte senare att få tillbaka dessa pengar från
Falkenstens släkt. Processerna kring detta pågick ända fram till slutet av
1600-talet. Det förefaller som om Falkensten ej blev
dömd för gärningen. Han tjänstgjorde senare som sekundkapten vid Västmanlands
regemente 1701 och avled 1712. I de rättsliga förhandlingarna antyddes till och
med att Pourels hustru Catharina och Falkensten hade konspirerat kring att
mörda Bertram Pourel. Relationen mellan Bertram och Catharina var heller inte
den bästa och Falkensten var släkt på långt håll med Catharina. Pourel lämnade
efter sig en gård på Norrmalm i "Muncklägersgrunden",
Israel Pourels barn- och ungdomstid
Vi har som nämnts
inga exakta uppgifter om vare sig när Israel Pourel föddes eller hans barndom.
Sitt förnamn "Israel" fick han möjligen efter sin morfar, Israel Jonæ
Grubb, furstlig hovpredikant hos pfalzgreven Johan Kasimir samt senare
kyrkoherde och "rector scholæ" i Torshälla fram till sin död 1634.
Israel Pourel skriver i ett odaterat brev, troligen från 1681, att han
"blev kalladt ifrån Scholan Anno 74 ifrån min information... till detta
höga hofvet...".(6) Med det "höga
hofvet" avses sannolikt greve Magnus Gabriel de la Gardies hov. Kanske är
det alltså år 1674 som Pourel kommer under de la Gardies beskydd. Grevens
intresse för musik är väl dokumenterat och han hade under flera decennier ett
eget "hovkapell" där en lång rad musiker hade kortare eller längre
anställning. Vi vet också att han under sin studietid bl.a. ägnade sig åt
lutspel, liksom många andra unga aristokrater under 1600-talet. De la Gardie
tog sig an flera unga musikbegåvningar och en av dem var för övrigt Johan
Roman, far till Johan Helmich Roman. Ett annat av de la Gardies skötebarn var
Uppsala universitet, vars kansler han var under en period. Han hade mycket goda
förbindelser med och stödde aktivt Olof Rudbeck d ä i dennes strävanden att
förbättra musiklivet i Uppsala.(7) I ett brev från de
la Gardie, daterat Högantorp den 12 februari 1678, till prosten i Lidköping
Jonas Jonæ Rudberus ber bl.a. de la Gardie denne att ta hand om Israel Pourel:
Elliest lärer Jag och oförtöfwat få en lyten gosse hyt... som är Sal Språkmestaren Pourels son, dhen Jag elliest måste låta genom bibliothecarien wid slottet informera, men effter och han har een mächta wacker röst wille Jag wähl hälre honom desslykest hålla honom i Lidköping, dher allenast Eders Erewyrdighet mig försäkra wille att han så wäl där kunde underwysat blifwa, helst om Eders Erewyrdighet behagande taga honom till sig i huset, at han så mycket bettre uplyst kunde wara. Hwad Eders Erewyrdighetz hesitimenter wid alt dhetta wara kan förwänter Iag atförnimma och förblifwer i det öfriga Eders Erewyrdighetz (8)
Ett tyvärr odaterat
brev och utan angivande av ort från Israel Pourel till de la Gardie finns också
bevarat. Möjligen kan det vara skrivet under tiden Pourel befunnit sig i
Lidköping hos prosten Rudberus. Här vädjar bl.a. Pourel om att få undervisning
av sin bror (Johan Ludvig, Crispin eller Magnus) i franska:
Eders Hög Grefl. Excellences nådiga omwårdnadt om mig faderlöse barn, gifwer mig den ödmiuke tiilförsigt att kunna blifwa försedd medh något wist till mina studiers fortkompt och uppehälle förän Eders Hög Grefl. Excellence mig fattig barn till afsaknadt härifrån förreser, ty senast iag här lemnades sades mig i huset kåsten upp, och benkläder ey heller på 3 åhr nutit, och icke någon information i mina studier. Eders Hög Grefl. Excellence fördenskiull iag af twungin nödh dhen förra nådige Resolution i diupeste underdånighet copialiter under lit: A framtaar, medh ödmiuk böön dhen höga nådige Resolution att åtniuta, män der så waar att Höglärde tyske Magisteren intet förblifwer här i staden, mig då nådigast måtte förunnat att förblifwa ... under någon annans information som af Eders Hög Grefl. Nåde der till befallat blifwer, då iag medh dhet samma fingo excersera mig uthi fransöskan hos min broder som här nu ähr, och af det språket profession giör. Eders Hög Grefl. Excellence under hwilckens nådige beskydd iag lefwer beder iagh ödmiukelig om ett nådigt Resolutions åtniutande. Gudh som är alla faderlösas fader skall iag troo-innerlig bedia att hans allmacht Eders Hög Grefl. Excellence mang:faldelig här timmelig och ewigt wälsignar och bekrönar
Eders Hög Grefl. Excellences
underdånigste
Israel Pourel.(9)
Studier i Uppsala
Enligt egen utsago
skulle Pourel på egen hand och vinst och förlust begett sig till Uppsala för
att studera: "altså iagh uthan recomendation blått och baar begaf mig till
Upsala, [war]äst H:r Professor Olaus Rudbeck migh
förhiälpte under Musiquen till ett Stipendium nembl: 120 daler
kopparmynt...". Den 16 mars 1681 inskrevs "Israel Pourel
Holmensis" vid Uppsala universitet. Han studerade i "Classe
Theologica" och omnämns tidigt som "Musicus". Hans studier
varade knappt mer än två år, t.o.m. höstterminen 1682, men under studietiden
gjorde han sig bemärkt som musiker.(10) Han har
uppenbarligen tillhört den musikaliska kretsen kring Olof Rudbeck d ä. Rudbeck skrev
nämligen långt senare följande rekommendationsbrev till Israel Pourel:
Monsieur Pourel. Jagh beder om ursäkt at iag så länge fördröjt at swara på hans bref. Monsieur begär af mig et testimonium om sitt lefwerne och förhållande här wijdh Academien den tijdh han här warit, deslijkes om sine studier och exercicer; hwilken hans rättmätige begäran iag kan mig så mycket mindre undandraga at efterkoma som icke allenast mig, uthan allom här å orten nogsamt kunnigt är, at han här fört et wackert och skickeligit lefwerne, deslijkest moget och wähl idkat sine studier, särdeles studium Eloqventiæ, warandes det dertill et nogsamt klart bewijs, at han ännu, ehuru han en rund tijdh ifrån Academien warit hafwer likwähl hela blad och capitlen af dhe wackraste Autoribus memoriter läsa och upräkna kan. Till samma sina wackra studier har han och tillagt det, hwilket mycket till berömmandes är at han i den angenehmaste konsten ibland alla artes liberales, Musiquen nembl. sigh wähl exercerat och så färdig giort, at iag kan räkna honom för en af dhe Principales, som här iblandh Studenterne uthi Musiquen under min direction warit hafwer. Hwilken berömlig exercice han sedermera, sedan han Academien qvitterat hafwer, eij tillbaka satt, uthan så handhaft, at han på dhe rareste musicaliske Instrumenter, nembl. Luta och Harpa sig öfwat och färdig giort. Kunnandes iagh efter hans begäran eij obilligt här med betyga, det han är den endeste och förste bland studenterne här wijdh detta Kongl: Universitet som sigh med et wackra Instrumentet K: Davids Harpa befattat hafwer, som är så mycket mehr lofwärdt, som han uthan någon anledning eller någors Instruction derpå nådt en wacker perfection. Hwarför förtiänar han med skähl som han och påstår, at han för månge andre som willia heta Musici, ehrnå den Hedren at nämbnas Musicus Literatus. Upsala d: 14 Junij Ao 1693
förblifwandes städse
M.H. Hans
Tiänstwillige O. Rudbeck.(11)
Av allt att döma
var Pourel en stor musikbegåvning och Rudbeck kallar honom t.o.m. en av de
ledande i sin krets av musicerande studenter. Redan Magnus Gabriel de la Gardie
hade, som tidigare nämnts, uppmärksammat hans "mächta vackra röst".
Genom detta kunde Pourel också påräkna ett aktivt stöd från Rudbeck, eftersom
denne värderade goda musiker mycket högt. Musiklivet kring universitetet i
Uppsala var rikt vid mitten av 1600-talet och Rudbeck var där centralfiguren.
Han arbetade länge för att den akademiska musiken skulle etableras och få en fast
position. Det fanns också en längre tradition att rector cantus skulle
undervisa studenterna i instrumentalspel och sång två gånger i veckan mellan
klockan 12 och 13. Bland de duktigaste av de musicerande studenterna skulle
också väljas fem sångare och fem instrumentalister som skulle stå till
förfogande vid gudstjänster och andra "solenna acter". Rudbeck hade
också ett rikt instrumentarium både privat och till universitetets förfogande.
Sammanlagt fanns år 1685 inte mindre än 38 instrument (11 fioler eller gambor,
8 flöjter, 3 skalmejor, 4 dulcianer, 8 bleckblåsinstrument, 2 spinetter, en
clavicymbal och en teorb), "föruthan lutor, bandorer, citrinkia, Davids
harpa, små flöiter och skalmejor som eij pläga brukas i kyrkan".(12)
För Pourels del var väl knäppinstrumenten (teorb, luta, bandora, citrinchen,
harpa), och klaverinstrumenten de mest intressanta. Det uppmärksammas speciellt
och som något mer eller mindre unikt att Pourel spelade på en s.k. "Davids
harpa". Vad var då detta för ett instrument? Om man skall tro
definitionerna i samtida lexika så var Davids harpa detsamma som psalterium
eller nablium.(13) Psalterium är "en ram- eller
brädcittra i trapets-, delta- eller andra former, vars strängar i motsats till
hackbrädets knäpps med fingrarna eller med plektrum". Instrumentet
infördes till Europa under 1000-talet och användes inom konstmusiken till
slutet av 1500-talet.(14) Det kan dock
inte med bestämdhet hävdas att det var just ett psalterium som Pourel
trakterade. Under 1700-talet användes nämligen i Tyskland benämningen
"Davidsharfe" för den vanliga harpan utan pedaler för att skilja den
från "Spitzharfe", eller spetsharpan, som ju var ett litet psalterium
i hög flygelform avsett att placeras på ett bord. Ett av de få bevarade
exemplaren av spetsharpan finns för övrigt i Skaraborgs länsmuseum. Speciellt
intressant är att denna spetsharpa nästan är samtida med Israel Pourel.(15)
Den "harpa" som kung David ursprungligen spelade på var en
"kinnor" eller lyra. Tyvärr kan i detta sammanhang inte klarläggas
exakt vilket instrument Pourel spelade på även om en del talar för att det var
just en spetsharpa. Senare benämns Pourel också som "harponist". Den
akademiska musiken, i vilken Pourel troligen ingick, hade sina övningar i
dansmästarens övningssal. Även i Rudbecks eget hem förekom musikaliska övningar
och här fanns alltså gott om både instrument och noter. Förmodligen förekom här
även mindre "konserter" (begreppet konsert var f.ö. okänt vid denna
tid). Sedan medverkade också de akademiska musikerna vid stora nationella
högtider, vetenskapliga minnesfester och i andra akademiska sammanhang.(16)
Mer som en parentes
kan också nämnas att Pourel under tiden i Uppsala bör ha varit väl bekant med
Johan Arndt Bellman, Carl Michael Bellmans farfar. Johan Arndt hade kommit till
Uppsala universitet 1678 och gjorde sig bemärkt som musiker och sångare. Han spelade
bl.a. luta och hans i Paris år 1699 inköpta exemplar av Charles Moutons Pièces
de luth förvaras nu i Musikhistorisk museum i Köpenhamn.
Troligen år 1681
(skrivelsen är odaterad) skriver Pourel åter till De la Gardie, denna gång med
en begäran om stöd för att få ett s.k. "dubbelt stipendium":
Eders Hög Grefl. Excellence för dess högtbewyslige nåds och godhet emot mig sin unga tienare kan iag aldrig tillfyllest berömma eller någon tydh med ödmiukhet aftiäna. Liksom iagh nu wydh Academien stadd i mening att kunna göra migh igenom studier capabel till ett och annat framsteg, så wähl som till Eders Hög Grefl. Excellences tiänst, men för medellöshet ey så kan fortkomma, altderföre Eders Hög Excellence underdånig ödmiukelig bediandes om någon help till dubbelt Stipendium, det enkla hafwer Höglärde Hr Professor Rudbeck för längt sedan hulpiit mig till; dehrefter Eders Högl Excellence nådigt resolverat på min förra ödmiuke supplique at iag först skulle skaffa bewys af wederbörande om min Capacitet, så wysar iag nu här byfogadt Ehrwyrdige Magister Israel Kolmodyns attestatum deröfwer, afwachtar alt derföre Eders Högh Excellences nådige Handräckandes, med ödmiukt förblifwande till min dödsstund
Eder Högl Grefl. Excellences
Ödmiukaste Tiänare Israel Pourel.(17)
Ovan citerade brev från Pourel
till de la Gardie i original.
Attesten, daterad
den 15 april 1681, av Israel Kolmodin som bifogades brevet är intressant
eftersom den berättar något om Pourels musicerande:
"Aldestundh fordom fransöske språkmästarens Mons: Pourels son Israel Pourel ben:d är till Upsala ankommen i upsåth at här idka sina studier hwar till han icke med medel försedd är uthan förtroor sigh kunna niuta något beneficium till studiernes understödh, allenast någon säkerhet wore om hans Person, studier och qvaliteter kunnig at han wore wärdt at något uppåkåsta och hans upkomst derigenom stodo till förmoda; så hafwer iag efter anmodan icke annat kunnat uthan härmed betyga hwadh som mig om honom kunigit är: Nembl. Uthi Upsala är han en Studiosus af den profect som wäl swarar emot hans ålder, och hafwer synnerlig inclination till studier, hwar till honom icke fattas godh hogh och willia och är af Gudh begåfwadh med särdeles goda naturens gofwor, så at förhoppning är, det han någon märkelig progress derwidh göra kan allenast han icke för medellöshets skull eftersath warder. Derhoos är han och i Musicen färdigh, så at han strax är worden antagen och afhållen widh musicen i Upsala för sin färdighets skull i den konsten. Hwilcket iag här med i sanning attestera will, och skiäligen honom sådant wittnesbörd meddelar der det kunde honom till någon befordring och fromma lända.
Af Upsala den 15 Aprilis A:o 1681
Israel Kolmodin. Fac:Th:Adj:et v.P:Ups:(18)
I Uppsala
universitets arkiv förvaras en skrivelse på latin från Israel Pourel till
professor Laurentio Normanno, daterad Stockholm 20 juli 1686. Som senare också
framgår av boksamlingen i hans bouppteckning bör han ha behärskat sitt latin
väl.(19)
I ett annat odaterat brev från Pourel, möjligen ställt till de la Gardie,
erbjuder Pourel sina tjänster för att underhålla vid hovet, bl.a. på Davids
harpa: "så wähl genom Rättwysa som qvaliteter et meriter kunnades iagh
elliest dertillmed kanske något contribuera till Hans. Kl: May:tz
och dess höga Kl: huset plaisir och contentement medelst presenterande på er
Theatre och tracterande af det kostbahreste rareste och betydeligaste
musicaliske instrument mener en Kongh Davids Harpa i fall derom skulle
påfordras altså giör iagh migh det saker Hopp och förtröstande..."(20)
Det finns dock inget källmaterial som bekräftar att Pourel någonsin tjänstgjort
vid det kungliga hovet, så av allt att döma resulterade inte hans skrivelse i
något engagemang.
Ständiga ekonomiska bekymmer
Pourel har under
hela sitt liv haft det ekonomiskt mycket knappt. Ett brev från honom den 1 juni
1689 till morbrodern Samuel Agriconius ger vid handen att han då befann sig i
akut behov av pengar för att betala en skuld på "152 Gulldens",
motsvarande 300 daler kopparmynt.(21) I början av artikeln
nämnde jag också att Bertram Pourel lämnat efter sig en förseglad koffert, som
han hade pantsatt hos affärs- och handelsmannen Johan Adlercrona.
Kammarkollegiet beslöt först den 20 december 1689 att "Sterbhuuset skall
fåå bem:te Coffert".(22)
Tydligen hade dock kofferten överförts till slottskansliet och Bertram Pourels
änka drev kravet hårt om att kofferten med sitt innehåll av bl.a. silver skulle
utlämnas till arvingarna. Svea hovrätt beslöt därför den 29 mars 1690 att
"kunnandes Hustru Catharina Grubb... uthföra det bästa hon kan och
gitter".(23) Från den 18 juni 1690 finns en kvittens
undertecknad av Israel Pourel, hans mor och bror Chrispinus gällande
mottagandet av ett antal silverföremål (bägare, kannor, skålar) från
"Slåttz Cantzeliet". (24) Troligen rörde
det sig om föremål ur Bertram Pourels koffert. Pourels mor Catharina fick inte
stor glädje av silvret eftersom hon avled den 26 november 1690. Hennes man
Christoffer von Bergen avled först 1717 som borgmästare i Norrköping. I hans
bouppteckning finns f.ö. "1 luta med foder" nämnd.(25)
Processer
Från 1695 finns
anteckningar om en liten process som Israel Pourel bedrev mot
"Hustru" Maria Bader angående ett klavikord. Enligt protokollen från
denna process skulle Israel Pourel ha lånat ut sitt klavikord till en vän,
studenten Jacob Forster, som i sin tur hade kvarlämnat detta hos Maria Bader i
samband med sin avresa från Stockholm. Maria Bader var inte villig att släppa
ifrån sig klavikordet förrän Pourel hade bevisat att han verkligen var ägare
till det. Som vittnen kallade Pourel Jacob Nordenstedt och Johan von Bergen som
intygade att klavikordet verkligen tillhörde Pourel. Rätten beslöt också att
denne skulle återfå klavikordet.(26) Johan von Bergen
var bror till Christopher von Bergen, som i sin tur var styvfar till Israel
Pourel. Vid den här tiden tjänstgjorde Johan von Bergen som räntmästare för
krigsmanshusmedlen vid amiralitetet. Jacob Nordenstedt var möjligen
studiekamrat med Pourel och arbetade vid mitten av 1690-talet i kanslikollegiet
och riksarkivet.
Omkring 1697
påbörjas en skriftväxling mellan Pourel och myndigheterna beträffande en s.k.
assignation på Lars Månsson Falkenstens lön uppgående till 600 daler
silvermynt. Det var ju troligen Lars Månsson Falkenstens son, Matthias Larsson,
som hade misshandlat Bertram Pourel till döds 1667. Israel Pourel begärde att
få disponera assignationen på Lars Månsson Falkenstens lön, som kammarkollegiet
redan den 2 maj 1667 gett till generaltullförvaltaren Drakenhielm. Den 26 juli
1697 behandlar Kungl. Maj:t en supplik från Pourel. Den 9 juli 1698 gör
kammarfiskalen Hoffren en liten utredning beträffande en ny skrivelse från
"Studenten och Harponisten H:r Israel
Pourel" och konstaterar att Pourel inte kan anses vara berättigad att få
assignationen. Så beslutade också Kungl. Majt. den 31 oktober 1698. Efter detta
beslut författar Pourel omkring 1699-1700 en lång skrivelse, utsvävande och
fylld med latinska citat och med hänvisning till romersk rätt. Synbarligen var
han väl påläst i ämnet. Pourel begär i svassande ordalag att dels få
assignationen på 600 daler silvermynt och dels att få de 300 "Rix
Daler" som "för min S: faders giorde upwachtning wid det Kongl:
Hofwet i Hennes Högst S: M:tz Drotning Christinas
tydh, af hwiken han till fransösk Hoffspråkmästare kalladh blef, för mig
innestående warit..." Beloppet var enligt Pourel avsett för en
"Musicalisch Kong Davids Harpa". Här får Pourel också anledning att
hänvisa till sin musikaliska verksamhet i Uppsala: "... iag den endeste in
Seminario Regni Academien warit, som dette musicalische Instrumentet [Davidsharpan]
tractera weet uthom det notorium ähr, så bewyser iagh sådant med den
Högwyrdige, Höglärde och uthi Republica Literaria mycket nambnkunnige H:r Doctor Olof Rudbeckij... wittnesmåhl...". Därefter
citerar Pourel ur Rudbecks ovan återgivna brev från 1693. Den sex sidor långa
skrivelsen från Pourel tycks ej ha blivit behandlad av
Kungl. Majt.(27)
Israel Pourels död och kvarlåtenskap
Enligt
bouppteckningen avled Israel Pourel den 26 december 1707. Han begravdes på
Klara kyrkogård, vilket antyder att han varit bosatt på Norrmalm i Stockholm.
Närmare uppgifter saknas dock. Bouppteckningen efter Pourel förrättades först
den 4 maj 1709 och denna upptar bl.a. 57 böcker, däribland Olof Rudbecks
Atlantica, en svensk psalmbok samt "
Anno 1709 den 4 May, närwarande effter det lofl. Justitia Collegij förordning Rådman Hr Adolf Norden och Notarien Gabriel Pontin, inwenterades och wärderades den Qwarlåtenskap som fans effter Sal. Israel Pourel, som den 26 Dec:r 1707 är blefwen dödh, till rättelse för dess Arfwingar /: dem dock ingen wiste namngifwer /: så och Creditorer. Närwarande Borgaren och Slacktaren Matz Suneson med dess fullmechtige Hr Camrer Seurman. Och befans som effterföllier Nembl:
Böcker
Ol. Rudbecki Atlantica med taflorne tom:1: [Olof Rudbecks Atland eller Manhem... Uppsala 1679]
Jacob Äyrun Historiepher pro, uhius junis
Opera Ciceronis omnia
Wang... Horol:principium
Jo: Linnai Not:regni Fracice tom. 2 [Linnæus, Johann. Notitia regni Francice. Argentorati 1655]
Rättegångz process 1615
J. Lipsy de militia Romano [Lipsius, Justus, De militia romana... Antwerpiæ olika upplagor 1596, 1598, 1602]
Th. Dempsteri a ... antiqvitates romana
L. Florus [Florus Lucius Annæus, Rerum Romanarum, olika utgåvor med varierande titlar]
Schrawely Lexicon Gr:Lat: [Schrevelius, Cornelius Lexicon manuale græco-latinum... Lipsiæ 1707]
J. Barclay Argenis [Barclay, John, Argenis. 1659, 1664]
Amirati differt:e politica [Ammirato, Scipione, ... disertationes politicæ... Francoforti 1618]
Disputationes Philosoph:
G. Ens Thesaurus Politicus
Acraly arithmetica [Agrelius, Nicolaus, Institutiones arithmeticæ... Stochkolm 1700]
Commentarius de regno adversus Machiavellum
C. Ruperti Florus illustratus
D. Martini Gram: Gallica [Grammatica gallica... Argentorati 1619]
V. Maximi memorabilia
J. Locceny jus maritimum [Johannes Loccenius]
B. Gracian Homi de cour [Gracian, Baltasar, L'homme de cour...Paris 1684?]
Gramatica Lat: Germ
Bocoleri Instit: Politica
D:o in Tacitum
Volumen disputationum
Raggwali di Parnasso
Joh: Hornæ i Retorica
Fabula Phædri
Insitit: Logicæ
Swänske Psalmbook
Rudimenta Logica
Landz och Stadzlagen
G. Cieglery Weldt-Spiegel
Le ministre d'Estat
3 yppersta Ertz Narrar
... Logica
V. Maxini memorabilia
M. Hesenthaly Athleta polit.
Sawedra idea Principis
E. Wasenbergy Panegyricus
J. Locceny Synopsis junis
A. Itteri Ethica
Nov. testam: gallicum
Schonborneri Politica
Fr. de Fernes gramatica [De Fernes, François, Institutio linguæ gallicæ... 1690, 1700]
B. Dyk idea politica
H. Grotie traite de la verite etc [Hugo Grotius]
Er. Roterdamus colloquia
Ciceronis Officia
B. Stellari Zodiæus vita
Waltheri gramatica
Instit: Iustiani
Danæ i Aphorismi
Aristot: problemata
Introductio ad patientiam manuductio ad coelum
Cornelius Tacitus
Conseil privé
4 st. Speelböcker med noterSumma 52:30
Åtskillige Saker
1 räckbålster med fiäder
3 st. Örngått med huller och håår
1 fäll med öfwerdrag
1 bord
1 ståndsäng
1 bordtäcke gl [gammal]
1 eldgaffel
3 st. trästolar söndrige
1 lyten spegel gl
1 gl brun råck
1 toffel färgad d:o
1 gl Callmine... lräst
1 gl brun lräst
1 p:r gl byxor
1 p:r gl handskar
2 st. gl peruquer
2 p:r Strumpor
1 skiorta
2 st. d:o gl 1 lakan
1 sarviet
1 halsduuk, 1 p:r ärmar
1 EldföresaskÅtskillige Skriffter och pappirer uti concept
Summa 27:-
Summa Inv.
Summa 80:-
Afgår
Förmyndar Cam:ns provision effter Kongl. M:z förordning
Sammaledes fattigpenningar
Slaktaren Mattz Suneson fordran för resterande huushyra effter rächningSumma 513:17
Alldenstund Betalande Skulden wijda öfwergår egedombssumman, ty är intet öfrigit och i beholdh för Arfwingarne, blifwandes förskrefwen egendomb lemnader Matz Suneson i händer emot dess hafvande fordran...(28)
Bouppteckningen
slutade på sammanlagt 80 daler kopparmynt, varav borgaren och slaktaren Mats
Sunesson hade en fordran på drygt 513 daler kopparmynt för hushyra. Pourel dog
alltså utfattig och skuldsatt. All kvarlåtenskap efter Pourel tillföll således
Mats Sunesson. Boksamlingen vittnar om Pourels språkkunskaper och beläsenhet.
Möjligen var en del av denna ett arv efter fadern Bertram Pourel och bröderna.
Pourel behärskade dock sannolikt både franska och latin. Den i övrigt mycket
påvra kvarlåtenskapen pekar på stor fattigdom och i fall han hade släktingar i
livet så har dessa inte funnit det mödan lönt att bevaka sin arvsrätt. På något
sätt har i alla fall Pourel gjort sig känd i Stockholm vid sekelskiftet
1600-1700. Säkert var det genom sin musikaliska verksamhet, men tyvärr saknar
vi alla uppgifter om denna, förutom en liten intressant notis. Bengt Bergius
citerar i sin "Små-Saker Til Nöje och Tidsfördrif" en "liten
Grafskrift öfwer en Musicant wid namn Lorell, som dog i Stockholm 1708".
Högst sannolikt rör det sig om Israel Pourel och Bergius skriver:
Nu lägges ned i ro den mången rolig giorde. Fast han sin Lute-klang med tårar ofta mängt, Och på en Babel pil sin harpa afwog hängt, Man honom uti lag dock altid nöjd försporde. Så gick det med Lorell, som androm, de der lära Sin konst fullkomligt ut: han altid spela fick För dem, som uti dans för Lyckans pipa gick, Fast han med tunger fot måst Tidsens öde bära.(29)
Den 9 december 1709
gjordes en gravöppning "för Israel Pouril och hans broder" på Klara
kyrkogård.(30)
Pourels musik
Inledningsvis
nämnde jag att det i luttabulaturhandskriften Wenster G 34 i Lunds
universitetsbibliotek finns ett avsnitt benämnt "Lutenisten Pourells i
Stockholm stycken på fölljande 4 arken".(31) Med de "4
arken" avses sannolikt 25 sidor i handskriften, omfattande fol. 40-52. De
har följande musikinnehåll i fransk luttabulatur för en 11-korig luta i
"barockstämning":
|
Fol. |
Titel |
|
40 |
Gavotte |
|
40-40v |
Gavotte. C'est l'amour |
|
40v-41 |
Gique de Strobel |
|
41-41v |
Gavotte [Ennemond Gautier, Courante l'immortelle] |
|
41v-42 |
Gavotte [de luth de Mademoiselle Königsmark] |
|
42-42v |
Utan titel |
|
42v |
Utan titel [Sarabande?] |
|
43 |
Utan titel [Sarabande?] |
|
43 |
Gavotte G mole |
|
43V |
Gavotte d'Apollon |
|
43V-44 |
Utan titel [Menuett? |
|
44 |
Sarabande |
|
44V |
Gavotte |
|
44v-45 |
Utan titel |
|
45-45v |
Utan titel [Sarabande?] |
|
45v-46 |
Sarabande |
|
46-46v |
Utan titel [Courante?] |
|
46v-47 |
Courante la belle Homicide [Ennemond Gautier] |
|
47-48v |
La belle Homicide. Courante de M: Goutier [Ennemond Gautier] - Double de la belle homicide [Charles Mouton] |
|
48v-49 |
Courante C dur [Gautier] |
|
49-49v |
Chiaconne de Montespan [Jacques Gallot] |
|
50 |
[Gavotte par Losy] |
|
50v |
Sarabande |
|
50v-51 |
[Courante, Pinel] |
|
51-51v |
Gavotte C Dur |
|
51v-52 |
Sarabande [Air pour les nymphes et les zephirs] |
|
52 |
Accord F mole par Octaves |
Fol.
Huruvida det förekommer några egenhändiga kompositioner av Pourel
i handskriften kan inte avgöras. Mycket av innehållet är musikaliskt allmängods
som återfinns i många tabulaturhandskrifter. Det speglar snarare den repertoar
som var populär i Sverige i slutet av 1600-talet och början på 1700-talet. Det är
heller föga sannolikt att Pourel direkt haft något att göra med handskriften
eftersom den av allt att döma är anlagd först på 1710-talet, alltså efter
Pourels död. Däremot finns ett starkt samband med en annan tabulaturhandskrift
i Lunds universitetsbibliotek, nämligen Wenster G 37. Båda handskrifterna
ingick i den stora musikaliesamlingen som tillhört dirigenten och organisten
Emanuel Wenster. Det är med all sannolikhet samma person som är upphovsman till
båda handskrifterna. De har delvis likartat innehåll och den danske lutenisten
Daniel Holst finns nämnd i båda handskrifterna. I G 37 finns också en
ägaranteckning: P:P: Platin Malmöö den 30 Novemb: Ao
1712. Peter Platin (c. 1670 - 1754) var läkare och apotekare. Det förefaller
troligt att denne varit ägare till båda handskrifterna och måhända har han
också anlagt dem under sin tid i Malmö på 1710-talet då han bl.a. vårdade
pestsjuka. Möjligen har luttabulaturhandskrifterna blivit kvar och tagits om
hand av musiker i Malmö-Lund-regionen efter det att Platin flyttade till Medevi
som brunnsapotekare. Jag har inte kunnat spåra något som helst samband mellan
Pourel och Platin. Den andre lutenisten som nämns i handskriften, Daniel Holst,
fick 1691 borgerskap i Köpenhamn som "Fiologamist".(32)
Något samband mellan Pourel och Holst har i övrigt inte kunnat påvisas. Det
finns alltså ingen naturlig förklaring till varför Pourels lutstycken har
hamnat just i denna handskrift. Dess proveniens förlägger den långt från
Stockholm där ju Pourel levde och verkade under senare delen av sitt liv. Vi
saknar också alla andra musikaliska spår efter denne fattige men begåvade
musiker från den svenska stormaktstiden.
Denna artikel har tidigare varit publicerad i
Fotnoter
1. Jag står i hög grad i tacksamhetsskuld till framlidne Åke
Högman, vars efterlämnade excerpter och anteckningar om Israel Pourel utgör den
huvudsakliga grunden till denna artikel. Till god hjälp har också varit Bengt
Kyhlbergs excerptsamling i Svenskt musikhistoriskt arkiv.
2. Riksarkivet, Svea hovrätt EVIa 2aa:181
3. Stockholms stadsarkiv, Norre Förstadz Protocoll Anno 1668;
Rådhusets arkiv: rannsakningar 1668; Rådhusrätten, protokoll i kriminalmål
1668. Rikarkivet, Biographica P:23.
4. Stockholms stadsarkiv Bouppteckningar 1668:221
5. Stockholms gatunamn, Stockholm 1982 s. 151
6. Riksarkivet, De la Gardieska samlingen ,
serie C:I
7. Kjellberg, E. Magnus Gabriel de la Gardie och musiken. Magnus
Gabriel de la Gardie. Skövde 1980 s. 73ff.
8. Kyhlberg, B. Musiken i Uppsala under stormaktstiden. 1. Uppsala
1974 s. 285.
9. Riksarkivet, De la Gardieska samlingen. Ser C:1
10. Uppsala universitets arkiv F Va:.
Uppsala universitets matrikel I-III. Uppsala 1900.
11. Riksarkivet, Biographica P:23
12. Norlind, T. Musiken i Uppsala under 1600-talet
(Kult och konst 1908 s.
13. Walin, S. Musikinstrumenttermer i äldre svenska lexikon (Svensk tidskrift för musikforskning 1948 s. 17.
14. Sohlmans musiklexikon 5. Stockholm 1979 s. 125.
15. Vi äro musikanter alltifrån Skaraborg.
Falköping 1983 s.
16. Moberg, C-A., Olof Rudbeck d.ä. och musiken
(Rudbecksstudier. Festskrift... Uppsala 1930 s. 176ff). Norlind, T.
Musiken i Uppsala under 1600-talet. Kult och konst 1908 s. 29ff.
17. Riksarkivet, De la Gardieska samlingen C:1
18. Riksarkivet De la Gardieska samlingen C:1
19. Uppsala universitetsbibliotek G191
20. Riksarkivet Biographica P:23
21. Riksarkivet Biographica P:23
22. Riksarkivet Kammarkollegiet kansliet A Ia:64 s. 3497
23. Riksarkivet Svea hovrätt Utslag B III a 1:7
24. Riksarkivet, Biographica P:23
25. Vadstena landsarkiv, Norrköpings rådhusrätt och magistrat,
bouppteckningar 1717, vol 1, s. 427
26. Stockholms stadsarkiv, Stockholms Norre Förstads Civilprotokoll
1695, s. 747 (13/129) och s. 755 (19/12).
27. Uppsala universitets arkiv, X 240 (Pourel)
28. Stockholms stadsarkiv, Rådhusrätten och magistraten,
Justitiekollegiet 1724/1 Inventariebok f. 158-161v
29. Bergius, Bengt, Små-Saker Til Nöje och Tidsfördrif. Fjerde
Delen. Stockholm 1756 s. 66
30. Stockholms stadsarkiv, Klara församlings räkenskaper 1709,
kvitto nr 298
31. Rudén, J.O. Music in tablature. Stockholm 1981 s.
32. Nielsen, O. Kjöbenhavns Historie og Beskrivelse. V: Kjöbenhavn i
Aarene 1660-1699 s. 337
Tillägg och rättelser tas tacksamt emot till
©
|
|
|